Dagbladet melder i dag at postansatte får lønnsøkning, og i debatten under reportasjen er det flere suppehuer som påstår at dette ikke er fortjent. Er disse menneskene KLAR over hvilken god jobb postbud rundt om i det ganske land gjør hver eneste dag? Nå jobber jeg ikke på Posten lengre, men kan med hjertet på hånda (eller var det omvendt) si at jeg følte jeg fortjente hver eneste krone ved lønningsdag hver måned. Og med tanke på at jeg som var vikar tjente omtrent like mye som de fast ansatte – vel, det er beundringsverdig at de holder ut. Man får stadig strengere restriksjoner, stadig mer tidspress, stadig større ruter og stadig flere sure mennesker å forholde seg til; slikt krever lønnspålegg spør du meg.
Men for all del, postjobben var fin også den altså! Jeg var så heldig at jeg hadde 3 ulike ruter å variere mellom;
- landpostruta, hvor folk stort sett var trivelige og tok livet herlig med ro (ja, det høres ut som en dårlig klisjé, men sånn var det)
- byrutene, hvor folk ikke så meg i øynene og gjerne kastet reklamen tilbake i bilen min mens jeg sto der – hvis de da ikke hadde klistremerker med “jeg skal for faen ikke ha noe reklame, ditt jævla postbud” på kassene sine
Særlig herlig var det med de som klaget over at posten kom 15 minutter seinere enn i går, eller de som var så hyggelige at de slapp døra i trynet mitt selv om de så at jeg hadde fullpakka skulderveske og post+reklame+avis i begge hendene. Eller slike som syntes det var en selvfølge at du visste hvilken postkasse som var deres… “Har du post til meg i dag?” Nei, med mindre du har navneskilt på deg veit jeg ikke engang hvem du er! Det hadde kanskje også vært lettere om det sto navn på kassa di? Selv om ethvert godt postbud selvfølgelig vet hvem “Bestemor Hansen, 1700 Halden” er! Og apropos den postkassa di; selvfølgelig skjønner jeg at du gjerne vil ha den rett utenfor kjøkkenvinduet ditt. At jeg da får en ekstra stopp og en ekstra ut-inn-av-bilen gjør da vel ingenting? Slitasjeskader som 22-åring? Jupp, og tenk da på de som har jobbet der i 35 år.
Jeg unner mine gamle kollegaer hver eneste krone de tjener, og håper de koser seg litt ekstra med de ‘nye’ pengene sine. Gudene veit de fortjener det.
AMEN!
Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg. Jag erkänner att jag var skeptisk först, när jag bara såg rubriken.
Jag jobbar själv i posten, är 25 år gammal, och har redan kroniska problem med skuldror, rygg och nacke, som många andra också tyvärr har.
Att många människor kanske inte vet, är att många postbud är väldigt engagerade i sitt arbete. Till exempel, många postkort med fel postnummer och fel adress finner faktiskt fram (även i Oslo) tack vare ett engagerat postbud.
Många tror säkert att budet kommer till jobbet, får en väska med post och sen ut och gå. Men det är mycket arbete både före och efter utdelningen av posten också!
På vintern är det såklart lite värre att gå med post, med tanke på risker för takras, dåligt sandade gator och så vidare.
Men det bästa av allt är mina kollegor. Ingen är den andra lik, och den blandningen av olika kulturer som finns hos oss, finns nog inte på många andra arbetsplatser.
Jag trivs! 
Jeg var selv avisbud før, og har en svak anelse av hva dere sikter til. Har nok aldri hatt en like lang rute som postbudene har, men det er faktisk slitsomt og utakknemmelig arbeid å være post og avisbud.
Spesielt irriterende er de som klager, som nevnt i bloggen. Hadde et par abonomenter som sendte inn klage til sjefen fordi avisa “aldri” var der før fire. Selv om jeg hadde vært ferdig i nesten en time når klokka var blitt fire…
Lurer på hvor alle disse sure menneskene kommer fra egentlig? Har de ikke noe bedre å gjøre med livet sitt? (For å svare på mitt eget spørsmål; nei, så synes ikke…) )